Biblioteksappen Libby som används för att låna elektroniska böcker fungerar lite som en slumptalsgenerator. Med hjälp av sökfiltren kan i princip vad som helst dyka upp. (Möjligtvis förutom det du söker) Men det ger ny inblick i litteraturen.

Senast fick jag upp Dorian Grays porträtt, en bok jag aldrig läst. (Det är tyvärr inte den enda klassikern) Jag såg den som pjäs på teater i Malmö för många år sedan, eller snarare såg början av pjäsen. Johan Widerberg som spelade Dorian Gray kollapsade under första akten och pjäsen avbröts.

Nog om det. Boken är läsvärd och har en moralisk dimension som i hög grad är aktuell i dag: Fåfänga och självupptagenhet.

Nedan är ett utdrag ur Wikipedia som ger en bättre bild av boken än jag kan ge.

Historien om Dorian Gray tar sin början i England, där konstnären Basil Hallward målar ett porträtt av den unge, sköne och ack så naive Dorian Gray. Under vistelsen hos målaren möter Dorian lord Henry Wotton, som ska komma att förändra hans liv för alltid. När Dorian, med hjälp av målarens porträtt, får upp ögonen för sin egen skönhet, önskar han att porträttet ska åldras istället för honom själv. Efter hand märker Dorian att hans önskan gått i uppfyllelse; han behåller sin ungdomliga skönhet medan porträttet märks av tidens gång. Samtidigt som Dorian fått upp ögonen för sin egen skönhet och charm, blir han bekant med Lord Henrys dekadenta teorier som avslöjar det viktorianska samhällets hyckleri. Stärkt av sin nya medvetenhet låter Dorian sig inte stoppas av moralisk tveksamhet, utan lever sitt liv i synd och lust, med skönheten som högsta ideal. Efter ett tag märker Dorian att tavlan inte bara vittnar om hans fysiska åldrande; den visar även hans själs förändring. Grymhet, sarkasm, cynism och alla onda handlingar Dorian utför återspeglas i porträttet, medan Dorian själv ser precis lika oskyldig ut som när det målades. Trots denna möjlighet till insikt i sitt eget själsliv håller han tavlan gömd och ser den inte som ett problem. Allteftersom tiden går ansätts Dorian dock alltmer av sin egen fruktan för en eventuell upptäckt. I takt med att hans synder blir fler och värre, får han allt sjukare samvete och blir alltmer desperat. Till slut bestämmer han sig för att göra sig av med det enda synliga vittnesbördet om hans syndiga liv – tavlan.