Pocketförlaget

Över helgen åkte jag till landet för att bomma igen för säsongen och ville ha något nytt att läsa, gärna en författare jag aldrig bekantat mig med förr. Jag hittade ”Den drunknade” av Therese Bohman. En pocket som gömt sig i bokhyllan i ett antal år, men som nu hittade ut i det svaga höstljuset.

Det visade sig vara en bok jag tyckte mycket om, i en genre som passar mig. Jag skulle beskriva den som en psykologisk spänningsroman, till formen lik ett kammarspel. Det visade sig även att det var författarens debut, inte illa.

Baksidestexten:

Mitt i den allra hetaste högsommaren åker Marina till Skåne för att hälsa på sin äldre syster Stella. Nu får Marina för första gången besöka Stellas nya hus och träffa hennes sambo, författaren Gabriel.
Runt Marina, Gabriel och Stella tar ett lika lågmält som intensivt kammarspel form. I mitten av står de två systrarna, som på en gång är själsfränder och inte förmår nå varandra.

Under de kvalmiga sommarveckorna blir Marina alltmer övertygad om att Stella inte är trygg i förhållandet. Det är något som hon vill berätta, men ingenting blir sagt. Men också Marina döljer någonting – den allt starkare attraktionen mellan henne och Gabriel.

Den drunknade är en förtätad roman om attraktion, tystnad och svek. Marina och Gabriel spelar ett farligt spel som riskerar att få ödesdigra konsekvenser.

Att beskriva handlingen? Nej, det blir en tydlig spoilervarning där. Men språket är fångande, vackert och manar till att läsa nästa sida, och nästa … Vad är det som händer hos systern? Små subtila krokar gömmer sig bland sidorna som fungerar bra. Det var faktiskt länge sedan jag hade en bok som så intensivt pockade på att bli färdigläst.