Håkan Nesser

Jag minns en bok, minnet är positivt om än vagt. Sedan kom en film jag såg, den minns jag bättre, fortfarande bra. I veckan förstod jag att filmen visades på SVT-play, såg den igen, inser att boken och filmen har åldrats med behag.

Jag pratar om Håkan Nessers ”Kim Novak badade inte i Genesarets sjö.” Nesser är förmodligen den författare jag läst flest böcker av, och merparten har varit bra, några helt fantastiska. Vissa, framför allt under det senaste årtiondet, inte av samma klass. (Det är subjektivt). Men det är ingen tillfällighet att han är en av en handfull svenska romanförfattare som kan leva på sitt hantverk.

Boken är skriven 1998, filmen gjordes 2005, med andra ord är det närmare 20 år sedan jag såg filmen. Och jag kan fortfarande säga att Nesser var en mästare att göra en ”vanlig” berörande och mänsklig studie till ett kriminaldrama. Något jag inte förstår förrän rätt sent in i handlingen. Dessförinnan är det en väldigt vacker skildring av två unga pojkars vänskap på femtiotalet.

Har ni inte läst boken eller sett filmen, gör det! Eller, som jag, gör det igen. Väljer ni filmen så får ni även se en av mina favoriter, både på scen och som författare: Jonas Karlsson.