Wahlström Widstrand- 2022

Jag antar att många hört talas om boken som vann Nordiska rådets litteraturpris 2022. Att ni även undrat vad det egentligen är för sorts bok. Det gjorde jag och tog mig an den men lade lika snabbt ifrån mig den, obegriplig! Men sedan tog ändå nyfikenheten över och jag började om. Sedan var det svårt att sluta läsa.

En kvinna hamnar i en märklig tidsloop. Hon befinner sig i samma dag hela tiden. Varje morgon upplever hon samma saker som hände dagen innan. Väder, händelser, personer som dyker upp, allt är det samma. Samtidigt har hon möjlighet att ta kontakt med omgivningen, men bara under samma dag. Konstigt? Ja. På något sätt ville jag veta vad som händer, och inte minst varför. Men även för att jag naturligtvis vill veta vad som händer. Boken rör ju sig genom ett år, 365 dagar. När det är slut, när vi kommer till samma datum ett år senare, då måste väl något annorlunda hända? Eller?

Det är en av de mest annorlunda böcker jag någonsin läst. Fattade jag vad det handlade om? Nej. Lika fullt ville jag fortsätta, kanske det var för författarens språk som är underbart.

Jag ser att det finns en hel serie efter denna, två till fem. Skall jag läsa dem också? Vi får se.

Baksidestext

Tara Selter bor i Clairon-sous-Bois i norra Frankrike med sin man Thomas. De handlar med antikvariska böcker. Den 17 november åker hon till en antikmässa, tar in på hotell, köper böcker och besöker några vänner. Där bränner hon sig på handen. Nästa morgon upptäcker hon att tidningarna i hotellmatsalen fortfarande har gårdagens datum och att samma saker händer som dagen före. Böckerna hon köpte är borta och hon går för att köpa dem igen. Sedan reser hon hem. Thomas undrar varför hon kommer redan och Tara förstår att hon är den enda som upplever den 18 november. Hela världen står still, vädret är detsamma, alla gör exakt samma sak dag efter dag. Men för Tara fortsätter tiden att gå. Såret på hennes hand läker och hennes hår växer. Varje dag förklarar hon för Thomas vad som händer och varje dag tror han henne. Till slut tröttnar hon och flyttar in i gästrummet. Thomas saknar henne inte eftersom han tror att hon ska komma hem nästa dag. Tara inleder olika strategier för att stå ut. Hon skriver och promenerar, hon köper en stjärnkikare och gör sig vän med himlavalvet, hon sätter ett streck i dagboken för varje dag som passerar och när 18 november närmar sig på nytt reser hon till samma mässa och tar in på samma hotell.”Om uträkning av omfång” är en hisnande utforskning av vår plats på jorden: av minne, tid, historia, kärlek, ensamhet och frihet